Idag ska vi bara ha lite skitsnack.
I helgen som gick var Oden med sin tvåbenta storebror och hans tilltänkta på en liten semestertur. Eftersom Oden älskar glass så var sonalyckans tilltänkta så snäll att hon bjöd honom på en sådan. Men ack... Det sa bara slurp och så var allt i Odens mage. Även pinnen!!!!!
När ungdomarna kom hem på em så matades Oden med sparris och sedan päron. Sparrisen för att den skulle bädda in pinnen i en kapsel och päronen för att få fart på magen så pinnen kom ut den naturliga vägen. Men nopp ingen pinne ville kika ut...
På måndagen kontaktade vi veterinären som sa att vi skulle ta det lugnt i tre dygn. Mådde han dåligt skulle vi givet vis kontakta djursjukhuset. Men hur vet man om en tröttweiler är ovanligt trött när han redan sover 20-23 timmar per dygn???? Tja... kanske lite överdrivet? ;0)
Vi googlade på hundar som ätit glasspinnar. Där hittade vi en bordercollie som svalt en magnumpinne och lyckats få ut den på naturligt sätt. Då MÅSTE ju vår stora rottis lyckas få ut en liten pinne oxå....
Tre dygn gick och ingen pinne... Men eftersom hunden var glad och åt och drack utan bekymmer så trodde vi att vi kanske missat en tolle med pinne som kommit ut? Vi bestämde att avvakta ngt dygn till... och då med bordercollien i tankarna.
Men idag, torsdag, så äntligen!!!!!! Maken kom med en överraskning på en spade och ett leende större än hos en clown. Jag var tvungen att ta en fin bild och skicka till sonen och hans tilltänkta. Jag fick ett gott skratt när jag läste hennes kommentar till bilden: Jag har aldrig blivit så glad för en bild på bajs som nu!
Visst var/är vi glada här hemma.....

Ha det gött i sommarvärmen...