Tjenixen igen....

Så var snart denna dagen slut oxå.

Jag och gubben har ägnat eftermiddagen åt att åka runt i affärer och leta trädgårdsmöbler. Vi har kommit fram till en sak.... Med två stora vovvar så är plastmöbler inte att föredra. Detta eftersom Oden anser sig så stark att han flyttar på allt som är i vägen för honom. Här räknas alltså trädgårdsmöblemang in. Balder som trots sin storlek är smidig rundar hörnorna och välter eller flyttar sällan ngt. Meeennn... med tanke på Oden och på att våra kaffekoppar och fat inte ska flyga som ufon över Ekastorp så är det nog säkrast med möblemang i trä.

Men vilka priser!!!! och det mesta i teak.... Vart tog de gamla hederliga robusta utemöblerna vägen????

Som ni nu kanske förstår så hittade jag och gubben inget som föll oss i smaken. Jag håller på att försöka bearbeta gubben till att ta på sig snickarbältet och bygga möblerna själva. Håll tummarna att jag lyckas. Jag får väl i gengäld lova att sy dynorna? Men hade ni sett mig och en symaskin så hade ni oxå förstått att detta är näst intill omöjligt och skrattretande. Jag fullkomligt avskyr symaskinen nämligen. Den är inte min vän. Den bara bråkar och snor ihop tråden för mig och bryter nålar osv..... Nä OM jag måste sy så gör jag det helst för hand och måste det sys på maskin så frågar jag min moster om hon möjligen skulle vilja förbarma sig.

När vi väl kommit hem från vår tur och fått ätit middag och vovvarna fått kissat var det äntligen dax för att inta soffan. Men guuuuud vad jag bedrog mig. Efter halva roomservice får jag käckt reda på att det är fotboll sen. *suck* Jag lämnade gubben, TV, chipsen och de två dreglande hundarna och gick till datorn en stund. Kanske kan det bli lite nyheter sen i sovrummet framför den lilla TVn?

I morgon ska det bli en riktigt skön varm sommar eller vårdag har dom lovat på TV4. Jag hoppas dom inte lurat mig. Jag tänker i alla fall sätta mig ute i solen och plugga lite. Läser pedagogik på universitetet nämligen. Hoppas solen lyser på er med!

Ha det varm och soligt tills vi hörs igen...

Dessa vovvar....

Hej igen!

Vi har som ni tidigare läst två vovvar här hemma. Ibland går dom att jämföras med barn. Av någon anledning så är ljudet av telefonsignalen ett ok tecken för att hitta på bus.

Min kära moster ringde och vi pratade länge och väl. Plötsligt så hör jag något konstigt smaskande ljud. Det lät inte som när vovvarna tuggar ben eller leker. Med dagens teknik så är det bra med sladdlösa telefoner. Man blir ju lite mera mobil då. Men till Odens (rottis 2år) stora skräck så kom jag på honom med att slaska i sig banden till badenbadenstolens dyna. Vi tog in den härom kvällen när vi tände en brasa i spisen. Oden är nämligen en frusen vovve och gillar att ligga och mysa framför brasan så för att han skulle ligga kungligt så fick han både täcke och dyna. Ni skulle se som han myser!

När jag kom på han med att slaska snören och dom fint hängde drypandes våta ur mungipan så gan inte alls mysig ut. Han såg mest oförstående ut. Jag pratade ju i telefon. Eter att ha förklarat länge och väl att sådana snören inte är rottismat och en moster i luren som asgarvade så skämdes han en aning. hmm... tror nog att han gör så bara för att göra mig nöjd? Hans egentliga tanke var nog mest... Fan oxå!!! eller... Vänta du tills nästa gg telefonen ringer, då ska jag svälja dom så du inte hinner ta dom....

Vår lille vovve, Balder (spetsblandning 1år) han låg sidan om Oden och lärde sig hur man tuggar snören. Jag tror han mådde ganska bra av att det inte var han som fick en åthutning denna gg? Det brukar nämligen vara Balder som hittar på allt möjligt skit här i huset. Han kan han! Han jagar flugor och fångar dom till säkert 99% av gångerna med. Fast.... Detta innebär i regel att han blir så fokuserad att han hoppar upp i soffor(vilket är tabu), på folk, i sängar jag ... på det mesta....

Men visst är dom båda våra underbara goa gossar.....

Ha det bra till nästa gg....

rumpsniff och svansvift från skogen....

Välkomna till oss....

Hej och välkomna till oss i Ekastorp....

Vi har precis påbörjat våran blogg och den är därför inte så mycket att se ännu så länge. Vi räknar med att dela med oss av vad som händer här i krokarna.

Den fina bilden här ovan är på vår gamla hund som hette Jack. Han fick avsluta sina år här ute i skogen efter att ha levt som stadshund hela sitt liv.

Ni kommer till att få ta del av vår familj med barn och djur.... eller kanske vi alla är djur? men men... jag menar alla levande varelser här i vår by....

Vi ses snart igen...