Studentfirande

oj oj oj....

Det var bara en liten stund sedan sonen var liten och skulle börja på förskolan.

Nu får man motvilligt erkänna att han är en vuxen man. Aldrig kunde jag tänka mig att min lilla parvel så småningom skulle "ratta" en stor lastbil....

Men som mor måste jag få säga att han alltid kommer till att förbli min lille son även när han fyller 60. Men just nu i skrivande stund är jag omåttligt stolt över hans prestation på gymnasiet. Han har inte haft något "läshuvud" och han har pinats varje minut han varit tvungen att plugga. Själv började jag arbeta direkt efter nian så jag vet precis vad han gått igenom. Hans envishet om att faktiskt fixa dessa tre åren har gett honom sin studentmössa. Jag är så stolt att jag håller på att spricka!

Mina barns mormor gick bort i december månad. Detta gör mig lite extra känslig just nu eftersom en av hennes önskningar var att få se barnabarnet med studentmössa. Hur jag än vänder och vrider på mig så kan jag inte komma på någon present som skulle kunna visa min stolthet över hans prestation.

Jag hoppas att jag kan lyckas med ord att förmedla min stolthet?

Badvädret här är nu underbart och vovvarna badar nästan varje dag. Det är perfekt motion för dem och ger på samma gg svalka. Håller tummarna att det blir ett riktigt fint badår.

Nu kallar de övriga sysslorna här hemma. Ha det underbart tills vi ses igen....