Eller hur det nu stavas??
Idag har både gubben och dottern varit hemma med halsont , skallebank och lite lätt feber. Jag hoppas att jag slipper det och resten av familjen. Trodde inte höstförkylningarna skulle komma redan?
Oden har inte heller varit riktigt på humör idag. Han kanske oxå är lite kylder? Ännu så länge bubblar det inte i han snäsa i alla fall och trött är han ju alltid.
Härom dagen var vi ute och åkte en runda på sena eftermiddagen. Vi hittade ett fält där det gick flera storkar och åt. En fantastisk syn! Lite taskigt är det att mobilen inte kan zooma så mkt att man sen kan se klart och tydligt. Ni får zooma själva med er dator eller så får ni gissa er till vart pricken finns på bilden. Jag har i alla fall bestämt att min nästa mobil ska helt klart ha en bättre kamera. Det är ju den som vi använder vid alla tillfällen numera ju.
Jag lyckades få gubben och dottern till matbordet när lasagnen var dukad. Bara gubben hade mat kvar på sin tallrik och vi andra satt och höll honom sällskap. Då kan man se vid bortre änden av bordet... en Oden som följer varje liten rörelse som gubben gör. Oden är ju stor nog att se allt som händer uppe på bordet utan att behöva förta sig eller sträcka på sig nämnvärt. Lite värre var det för Balder. Men ni ska veta att han gjorde vad han kunde för att se över kanten han med. Han var så söt där han satt och tittade. Nu ryggar väl alla "hundvetare"? Ja ja ja... jag vet att man ska vara konsekvent och så vidare.... men inte 17 så klarar jag det i alla lägen. Hjärtat smälter ju som smör i en het ugn ibland. Det är ju lite som med barnen... jag är helt enkelt an uns blödig och lättflörtad i dom lägena. Det kan jag bjuda på så länge alla mår bra och det gör dom.
Hur som haver så fick vovvarna varsin smakbit av gubben. Det smakade susen tyckte dom båda. När vår mat var uppäten så fick de fyrbenta vännerna nya tuggben. Det sa smask och slurp....
Nu ska jag ha en kopp java och fördärva mina lungor lite....
Bajbaj och ha dä gutt.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar