2010...

Jaha... då har det blivit år 2010 nu. Ännu så länge har början varit bra. Efter ett besök hos våra goda grannar kom denna fina bilden till oss i ett mail. Det är stora dotra med deras två goa rottisar, Saida och Affe. En go tös och en redig påg...
Nu i vinterkylan som varit så är det aldrig fel med hemmagjord soppa. Guuu vad gott det är. Lite lagom pilleri med makaronerna men helt klart värt besväret. Slurp!!!!

Som ni alla vet nu, ni som läser här, så älskar jag vintern. Bara titta på hur vackert det kan vara med frusna buskar. Spirrea tror jag det heter?

Här har vi lika fina cypresser....

Bara att stå nere i gatan och titta upp är en lisa för själen... lugnt, fridfullt och bara så fint...

Har ni studerat gräset ngn gg när det är fruset. Det bildar fina små mönster...

Eller en fönsterruta....

Tarzan växer så det knakar i hela han. Han väger nu 3050g och har inte fyllt 4 månader ens. Vart ska det sluta???? Ha ha ha... nog för att gubben får en stoooor katt som han ville i alla fall. :0)

När Oden och Balder ska gå ut i trädgården så rusar Tarzan i ilfart upp i fönstret. Han är så nyfiken på vad dom gör ute. Han har oxå ett att det flyger fåglar ute. Han kan ibland ta ett skutt rakt upp på rutan för att försöka fånga ngn pippi som flyger förbi. Men ut... ICKE!!!! Skönt... Han får vänta tills det blir varmt ute och gubben har täppt igen under altanen.

När jag står vid spisen har jag min trogne vän alldeles bakom mig. Han sviker aldrig! Inte när det är mat med i alla fall. ha ha ha....

Såhär kan det se ut en helt vanlig kväll på ett jullov. En trött dotter som bloggar och en lungsjuk gubbe som serverar mat på facebook. Gäsp....

Mjukismat är smarrigt... Tarzan glufsar i sig i rekordfart och försöker sen ta över Smillas fat. Hon är ju så snäll så hon låter honom ta hennes mat. Men ååååhhh nä... vi passar honom och lyfter ner han när han ätit sin mat.

Nannar på de mest konstiga ställen gör han med... lille Tazzis....

Smilla passar på att hjälpa honom med hygienen när han nannar....

Sist vill jag lägga en liten bild på vår underbare Jack. Det är snart 4 år sedan han dog. Men saknaden är fortfarande tung och en tår kommer alltid i ögat när jag tänker på honom. Vår goe vovve. Bilden är tagen vid Häckeberga när sonen och gubben var ute och fiskade. Jack var fullt koncentrerad på om det blev napp eller ej. Mammas påg....

Ha ett fortsatt bra 2010 och njut av livet som om varje dag vore den sista men lägg planer för livet som om det vore evigt....

bajbaj....