Tja så var det dax igen för lille Odens öron. Som jag skrev för några dagar sedan så var Oden förkyld och febrig. Nosen bubblade som en bubbelpool och öronen började lukta illa, huvudet hängde och han var allmänt trött. Känns detta igen? Jo, han har lika klara symtomer som vi människor. Balder däremot kan bli hur sjuk som helst tydligen och ändå gå som en duracellkanin. Nu har Oden fått sina örondroppar i några dagar och är fit for fight igen. Gosig och mysig och kelen igen som han brukar vara.
Igår när jag och dottern varit och storhandlat hade gubben släppt ut båda jyckarna i trädgården. Dom var så söta och goa när vi kom hem. Taskigt att där råkade vara ett staket i vägen bara. Dom vill ju vara först med att inventera matkassarna! =)
Pratade med en väninna i morse per telefon För ngt år sedan var hon gift och de hade en hund tillsammans. Hunden är av rasen puli, en sådandär med rastaflätor. Meningen är att det ska vara en tuff vallhund som hjälper gauchosen ute på ungerska pustan. Lille Pajas är allt annat än tuff. Han är en liten fegis och rädd för det mesta. Väninnan och jag brukade ha "pajkastning" om vem av oss som var mest pjoskig med sin hund. Jag tyckte hon var för fjantig som låg på alla fyra och matade hunden med godsaker när han inte ville äta. Hon tyckte jag var daltig som plockade upp dom i sängen och bäddade ner dom när dom var förkylda. Med facit i hand så får jag väl erkänna att vi är väääääldigt pjalliga båda två när det kommer till vovvar. Men ni kan ju själva se om ni tycker lille Pajas ser ut som en puli i sin moderniserade korta frilla? =)
Jag fick världens bästa tillfälle i fm att ta några goa bilder på mina änglar. Dom borde ju helt klart slå hål på myten om att man inte kan ha två hanhundar tillsammans utan att dom fightas... Jag säger bara... Det måste ha med uppfostran, raser och flocken att göra...
Hörs en annan dag... bajbaj....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar