Hej!

Idag är en ganska dyster dag här hemma hos oss. Det är precis ett år sedan min mor dog. Vi saknar henne något enormt. Hon var en kvinna som var omtyckt av alla. Hon kunde konsten att trösta, ge en styrka, var empatisk, stödjande, bra på att hålla hemlisar och dessutom den bästa mormor man kan tänka sig till sina barn. Hon var sjuk i cancer och var det i åtta år innan hon dog. Jag trodde jag var väl förberedd på hennes bortgång. Men ack som jag bedrog mig. sååå.... Idag lägger jag bara in några fina bilder på min kära mamma, mina barns mormor och min gubbes svärmor.

R.I.P Mamma... tänker på dig... saknar dig...

Mamma...

Mamma var är du?

Inte i kistan -

den kunde lika väl varit tom

när min blomma faller på den.

Ändå tycker jag nästan jag hör dig skratta

som förr,

då du lekte med mig i trädgården.

Mamma, var är du?

I flingan som så mjukt berör min kind

likt den smekning jag var för blyg att ge

utom då jag var mycket liten

eller du mycket sjuk?

Kanske roar det dig att smeka mig

på din begravningsdag.

Mamma, nu är du glad igen,

nu är du ung igen,

Mamma, nu är du fri...

(av Rut Haksten-Houg, Ljungskile)